OptimusCoaching

Det tog ju lite längre tid än jag ville mellan det senaste inlägget och den här. Men nu är det här som lovat!

    Frågan är alltså hur man kan använda tekniker inom den professionella coachingen för att hjälpa sig själv när man har kört fast.

    Inom den professionella coachingen jobbar man t.ex. med just sådana tekniker som möjliggör att varje problem blir en början till en lösning. Man börjar inse att det går att rikta in hjärnan och hjärtat mot den riktning man önskar sig. Och allt detta med hjälp av öppna kraftfulla frågor.

    Här finns några frågor som kan bli av nytta i situationer när man känner sig som i en torktumlare: 

- Vad handlar detta om? Upprepa frågan tills du konkretiserar problemet så vida att det blir hanterbart och förståeligt för dig själv. Föreställ dig problemet som ett äpple som du lyfter upp med ena handen, tittar på den och säger: ”Det här är problemet.

- Vad vill du göra med problemet? Kanske den viktigaste frågan du kan ställa dig själv. Den återskapar den makt över och ansvar för din egen situation. Svaret måste vara realistiskt att uppnå.

- Vad gör detta med mig? Hur känner jag mig? Hur agerar jag när jag mår så där?

- Hur vill jag ha det istället? Hur vill jag må istället. Vara så tydligt som möjligt och se framför dig det som du vill ha istället för den situation som finns just nu. Ta vara på alla bilder som dyker upp, alla känslor av glädje, lycka och stolthet som de bilderna tryggar av inom dig.

- Hur kommer jag ditt? Vilka möjligheter finns? Vad jag kan göra (uppehöll dig inte på vad du inte kan göra, det hela har förmodligen börjat just i känslan av vanmakt och saknad av kontroll)? Ta fram alla möjligheter du kan komma fram till, fråga dig själv alltid om det finns något mer som du kan göra. När svaret blir nej är du klar med utforskning av möjligheterna och kan gå till nästa fråga.

- Vad är det första steget mot den önskade situationen? Är det möjligt? Kan jag göra något istället? När ska jag göra det? Så konkret som möjligt till du kommer till den handling eller en rad handlingar som leder till målet.

- Nu är det bara att gratulera dig själv för det mod, styrka och beslutsamhet som den här processen kräver!

Bli bäst!

//Aleksandar 

Citatet kommer från min sambo och är sammanfattning av nästan en halv timme grubblandet över ett ämne.

Taget ur sitt sammanhang säger det inte mycket, det kan t.o.m. uppfattas som en slackers samlade livsvisdom. Men det som Sara menade var att hon fick anstränga sig både mentalt och känslomässigt utan att få något tillbaka. Problemet löste hon inte, hon mådde inte heller bättre tvärtom skapade hennes hjärna en bördig miljö för oro och osäkerhet. Hon kände sig ledsen, arg och trött.  ”Att tänka tar bara energi” blev helt enkelt den bästa beskrivningen av processen hon hade gått igenom.

Det här händer oss alla i mindre eller större utsträckning. Vår hjärna är skapad för problemlösning och att tänka abstrakt är det högsta vi människor är kapabla för. Problemet ligger dock i hur vi tänker. Pga. både vår evolution och den kulturella påbyggnaden skapar hjärnan automatiskt bilder av fara och hot. Om vi vet vad som kan hända kan vi engagera alla våra styrkor för att bekämpa faran. Denna mekanism fungerade utmärkt när hotet var konkret och omedelbart - eld som sprids över savannen eller en hungrig lejon som rusar emot en. Idag när dem hotbilderna är mer abstrakta och långvariga blir hjärnan förvirrad – en mental hotbild finns, adrenalinet stiger upp, kroppen förbereder alla mekanismer för att antingen slås eller fly men det händer ingenting! En sådan förlängd stress utan någon egentlig avslutning tar på kroppen oerhört mycket. 

En glömd och obetald faktura kan för dagens människa vara ett större hot än ett hungrigt lejon för våra förfäder. Jag själv kan bli mycket mer upprörd över en sak som inte har hänt ännu och som förmodligen aldrig kommer att hända än över något som jag ser framför mig och kan åtgärda det på en gång.

Vad kan man göra åt detta undrar ni. Ja, det finns mycket skrivet på området och det finns många böcker att läsa. Men det som enligt min erfarenhet fungerar bäst är att använda sig av just den förmåga som samtidigt kan bli källan till problemet – att tänka.

Att tänka fokuserat, ställa de rätta frågorna till sig själv (eller till din sambo :)), inse vad man själv kan göra åt saken och höja sig känslomässigt till den nivå där det finns endast lösningar! Låter enkelt eller hur?

I mitt nästa inlägg kan ni läsa om hur den professionella coachingen arbetar med dessa ämnen.

Ha det bäst så länge!

//Aleksandar